I morgon ska vi åka till en godisaffär utanför stan som har utförsäljning, godiset kostar cirka 50 kr kg.

Egentligen var det meningen att jag och S skulle åka dit på lördag och jag har varit inställd på det hela vecken, men när hon idag sa att hon inte kunde så kunde jag inte avboka det i huvudet. Jag är en sån planeringsmänniska att jag så långt som möjligt försöker att göra sakerna som jag planerat, annars får jag typ ångest/panik.. Konstigt, jag vet.. :s

Så mamma, lillebror och jag ska åka dit i morgon istället.

Tänker faktiskt låta mig själv äta i morgon och jag hoppas verkligen att jag ska kunna njuta.. snälla

Problemet är väl att jag är så rädd för att tappa kontrollen och så blir det lätt när man njuter av maten. Just nu stoppar jag bara i mig det utan att tänka på vad det smakar, bara om det är äckligt för då slänger jag det.

Jag hoppas faktiskt att de redan stängt igen, det är nog enda sätter för mig att kunna skippa godiset. Jag vet att om jag inte skulle åka så skulle jag få ångest för att jag inte åkt :s Någon som känner igen sig eller är det bara jag? ;)

Iaf, i morgon blir ju som det blir, lördag blir 2 dl hallonkräm till frukost, 1 clementin till lunch och subway kalkon till middag. Jag och S ska se melodifestivalen och äta gurka/morötter med dipp, får ta lite dipp=)

Söndag blir en 200-kcal dag, helst mindre, har inte planerat vad jag ska äta än.

Veckan ska jag ju vara i skolan och jag funderar på att äta typ 400-400-500-600-800, och sedan lite igen på helgen=) Får se hur jag gör, kommer säkert hinna ändra mig 1 miljon gånger innan måndag om jag känner mig själv rätt ;)

Gonatt snyggingar!

Ja, jag undrar fortfarande hur kroppen funkar, vägde mig nyss, 47 kg. WHAT lixom? :s Kan ju inte ha gått upp eftersom jag "bara" ätit 500 kcal idag (mkt avrundat uppåt).

Middagen idag gjorde jag och det var jättegott, nåt kycklingrecept på internet som tydligen skulle innehålla 222 kcal/portion och då var det med ris, jag använde quinoa.

Till det gjorde jag en svingod bönsallad med ½ röd lök, vita bönor, kidneybönor och ½ äpple.

Tog först lite mindre än en portion, och det mesta sallad, sedan delade jag upp det i tre och åt en av de tre halvorna, resten fick mina tacksamma hundar ;)

Mamma sa att jag inte behövde äta upp om jag var mätt och att hon inte var orolig för mina matvanor. Blev jättechockad och lite förolämpad, men ska väl vara tacksam antar jag.

I morgon hoppas jag få se 5an på vågen, men eftersom den står på 47 nu så vet jag inte..

Borde nog inte väga mig så ofta som jag gör, flera gånger om dagen lixom.. Efter i morgon bitti ska jag börja väga mig två gånger i veckan, måndag och torsdag.

Hur ofta väger ni er och hur ofta rekomenderar ni?=)

Shit, klockan är redan tre.. Sjukt, har inte gjort någonting vettigt idag heller!

Hae hittils ätit 1 clementin, 1 kopp kaffe, 1 våffla med sirap, ½ efterugnslimpa med osockrad marmelad och lite knäckebröd. Sitter nu och dricker te. Kaloriintaget är uppe i cirka 300 kcal.

Middagen får nog bli på 150-200 kcal.

I morgon ska jag på en kickoff och då ingår hamburgetallrik, tänker såklart inte äta allt, men lite lär jag bli tvungen att äta och om jag äter hyffsat idag så kanske inte kroppen tar åt sig allt för mycket i morgon? Eller hur funkar det?

Vad tror ni, är det bäst att käka "lite mer" idag eller ska jag äta jättelite idag? Hur är det bäst att äta för att morgondagens intag ska påverka så lite som möjligt?

I alla fall, som rubiken säger, så undrar jag om ni vet något knäckebröd med lite kcal? Älskar knäckebröd och tunnbröd !!

Haha gud vilket snurrigt inlägg, känns som att jag bara skriver såna nuförtiden. Hoppas ni fattar lite av vad jag skriver iaf.. ;)

I tisdags morse vägde jag 46.3 och sedan under dagen åt jag onödigt mycket, vägde 47.0 på morgonen igår och 46.9 på kvällen.

Gissa vad jag vägde idag? 46.1, jag ba "oj", haha..

Sitter och kollar på Americas Next Sop Model season 1, finns två tjejer med sjukt snygga kroppar, vill ha!! Dock tycker domarna att de är för smala? :s

Började dagen idag med att springa 10 gånger upp och ner för trappan och sedan 10 gånger upp och ner då jag tog två steg i taget. Inte så mycket träning, men jobbigt var det och bättre än inget iaf? Det var iaf så jobbigt att jag fick sjukt mycket lock för öronen och jätteont i bröstet (är fortfarande förkyld..).

Nu dricker jag kaffe och äter en clementin, dagens intag ska bli 300 eller 400 kcal, har inte bestämt mig än, just nu känner jag att jag inte vill äta öht..

Vikt: 46.1

Längd: 163.5

BMI: 17.2

Shannon i ANTM

Middagen idag blev väl på runt 100 kcal kan jag tänka mig.

Tog det sista av den jättegoda tonfisksalladen (tonfisk, quinoa, isbergssallad, gurka, ananas gul/röd paprika) som jag ätit nu i tre dagar i rad, haha! As god!!

Först delade jag upp salladen i två halvor och bestämde att jag skulle äta ena halvan, och när mamma gick och duschade hade jag ätit lite mer än halva halvan, men då passade jag på och gav resten till hundarna, så jag kanske åt 1/3.

Har druckit en stor kopp te och ätit två läkerol sedan dess. Skönt att jag inte känner något sug efter något idag, eller jo, jag är jättesugen på punshrullar och tårtor/kakor (kladdkakor, cheesekake osv), men det har vi ändå inte hemma så..;)

Var och fikade med E i måndags och drack då en kaffe au lait (stavas det så?) medan hon drack trocadero och åt någon sorts tårta med smörkräm. Läsken gör mig absolut inget, tycker inte ens om läsk längre och om jag måste dricka blir det light, men är så sjukt sugen på att fika när jag fikar. Jag dricker alltid bara kaffe medans mina kompisar äter allt möjligt fett (tyvärr gott också..), sist jag åt något när jag fikade var i november-december. Tråkigt..

När jag ändå skriver om vad jag offrar för att bli smal kan jag ju lika gärna fortsätta.

Jag funderar ofta på hur mycket jag är villig att ofta för att bli smal. Vill jag offra filmkvällen för att jag är orolig för vad som ska serveras? Stannar jag hellre hemma än är hos en kompis för att jag är rädd att h*n ska föreslå att vi köper godis elr nåt? Är det värt att jag ständigt känner mig trött, svag och yr för att jag inte får i mig tillräckligt för att orka göra allt som jag vill göra?

Det är svåra frågor och ibland känns det verkligen som att det inte är värt det, men samtidigt kan jag inte sluta. Visst är det skitjobbigt att räkna kalorier hela jävla tiden och bara kunna tänka på mat och få panik när jag ätit för många kcal. Även om jag lyckas äta normalt några dagar så kommer ångesten ständigt tillbaka och det slutar med att jag kommer fram till att det är viktigast att vara smal och börjar svälta mig själv igen.

Men jag har i alla fall kommit fram till att jag ska ha 45 kg som min målvikt, då ska jag börja äta 600-800 kcal om dagen och ha en dag i veckan då jag får äta vad jag vill.

Går jag upp i vikt kommer jag såklart lägga om mitt matschema, men jag hoppas verkligen att det ska funka!

Igår var jag och shoppade och hittade ett par byxor i strl 34 som satt lite löst och då tänkte jag, vad fan har smala människor för strl? Jag tycker att min midja är OK smal, men låren.. Men om jag går ner det som jag vill gå ner, vad kommer jag då kunna ha för kläder? Vad har modeller för strl?

Sorry för bloggpausen, ska försöka bli lite mer aktiv nu ;)

För en vecka sedan besultade jag mig för att flytta hem igen och börja på handelsprogrammet. Det var nog det bästa besultet jag tagit på länge, dock har jag inte hunnit börja på skolan än, men flytten känns kanon.

Mår mycket bättre nu, men första dagarna jag var hemma efter att jag blivit utslängd var hemska.. Hettsade som fan, och på onsdagen åt jag en portion marrängswisch (stavas det så?) som jag spydde upp och sedan låg jag på badrumsgolvet och grät. Har nog aldrig känt mig så fruktansvärt värdelös och äcklig som jag gjorde då, men tror att det var vändpunkten. Efter det kunde det lixom inte bli värre och nu mår jag jättebra!=)

Har ätit normalt vissa dagar, hettsat vissa och svultit vissa, idag är jag uppe i cirka 350 kcal.

I fredags var jag och mamma och solade och då såg hon mig i underkläder och sa att hon inte ville att jag skulle gå ner mer.

Vi har bråkat lite om vikten och hur lite jag äter (både mamma och pappa), de håller en himla koll och mamma blir jätteorolig när jag är ute och går så ofta som jag är, "Jag vill inte att du motionerar när du äter så lite". Men igår åt jag pizza så förhoppningsvis lugnade det ner dem lite.

Nu när jag är hemma är det kvällarna som är jobbigast.. Med skafferiet, kylskåpet och frysen fyllda med gosaker är det svårt att låta bli, men det blir lättare för varje dag att motstå. Mat är lätt, godsaker är svårt.. ;)

Ja, ett ganska så snurrigt inlägg, men jag är dålig på att sammanfatta och det känns som att det är så mycket jag vill berätta. Har säkert glömt massor, men det kommer väl fler inlägg isf ;)

I morgon kommer min häst iaf! :D

Stay strong, thin & happy!

Förlåt att bloggen inte blivit uppdaterad, men det har hänt en sak..

I söndags när jag kom ner möttes jag i köket av A som började frååga om jag ätit och när jag sa att jag gjort det blev hon helt galen.

Hon började skrika på mig att jag bara ljög, att jag var helt sjuk, att jag behövde hjälp och framförallt att jag skulle UT! Jag fick inte bo kvar en dag till för hon stod inte ut med att se mig.

Hon ringde mina föräldrar och sa att de var som att prata med en vägg och att de och läkaren som sagt att jag var normalviktig var sjuka för att de inte såg hur sjuk jag var.

PANIK, vad skulle jag göra? Fick packa ihop allt lite snabbt och flyttade för natten till S.

Igår bodde jag hos E och nu är jag hemma.

Vet inte vad jag ska göra. En sida av mig vill inget annat än att visa hur fel A har, jag har visst kontroll över mig själv, jag kan visst äta.

Men tyvärr är det inte så..

Jag har försökt att äta, men det går inte. Jag får inte ner maten.

Det är inte längre tanken på att jag kommer få ångest som hindrar mig, det är något djupare, mer inrotat och dte blev såhär efter att jag blivit utskälld av A.

Jag ångrar så jävla mycket att jag inte tog mig ur den här soppan medan jag kunde, nu har helvetet brakat lös!

Idag kunde jag inte ens få mig att köpa en dammsugare, kunde inte ens unna mig en godis även fast jag ville.

Dock går sötsaker lättare än mat som jag verkligen får tvinga i mig..

Jag vet inte vad jag ska göra, men jag försöker att bara leva.. Bloggen kanske kommer stå still ett tag nu, men..

Jag är idag 163.5 lång och väger 46.6 kg.

Låg hemma hela dagen igår och var väl mer död än levande..

C och K kom upp några gånger och sista gången lyckades de övertala mig att följa med till sjukhuset för att kolla upp mig.

Jag hade gärna velat åka tidigare för jag kände mig så himla dålig, men var sjukt rädd att jag skulle bli inlagd med dropp eller något med mycket näring som jag skulle gått upp jättemycket i vikt med, ja, jag och mina fantasier.. ;)

Jag hade "bara" en vanlig virusinfektion som förmodligen skulle blåsa öve på 2-3 dagar. Doktorn tyckte också att jag såg helt normalviktig ut. Blev skitarg när han sa det, men låtsades som att det var helt normalt.

Han frågade också om jag medvetet hade försökt gå ner i vikt och jag svarad såklart nej, vafan tror dom, att man erkänner? :s

Åt typ tre bullar och 7 pepparkakor igår, sedan hällde jag någon sorts lotion över pepparkakorna för att jag inte skulle kunna äta mer och slängde in bullarna i frysen. "Ska spara dem till ett speciellt tillfälle".

Vägde mig nyss på As konstiga våg, den visade i alla fall lika mycket som i förrgår trots att jag både druckit massa vatten och ätit youghurt idag. Får väl hoppas att det är som någon skrev, att kroppen förbränner mer när man är sjuk.

Nu ska jag försöka tillfriskna så att jag kan komma igång med träningen igen, så jävla tråkigt att bara ligga i sängen och inte orka någonting.

Det posetiva är att jag mår illa och inte alls har någon matlust.

kram, stay thin, strong & healthy!